Vem är vem i finansvärlden: vems pengar, hur de får betalt och vem som backar grundare

Y Combinator uppger att man inte tar ut några avgifter på de 500 000 dollar som går in i varje bolag som antas. En riskkapitalfond tar däremot betalt av sina egna investerare: en fond på 1 miljard dollar som tar ut 2 procent om året får 20 miljoner dollar i avgiftsintäkter oavsett hur det går, påpekar branschorganisationen National Venture Capital Association (NVCA) i sin årsbok för 2026. Här nedan går vi igenom aktörerna, från affärsänglar till banker, utifrån vems pengar det är, hur de får betalt och om en grundare kan ta in kapital från dem. Inget här säger vem du bör ta in pengar från eller investera med.

NVCA:s ordlista definierar en affärsängel som ”en förmögen privatperson som investerar i bolag i relativt tidiga utvecklingsskeden”. Ängelnätverk investerar tillsammans, ”var för sig eller genom ett gemensamt investeringsfordon”, och delar affärsflöde. I USA får bara ackrediterade investerare delta i vissa värdepappersemissioner. SEC:s Investor.gov räknar upp de viktigaste kriterierna för privatpersoner: en inkomst över 200 000 dollar (300 000 dollar tillsammans med make, maka eller motsvarande) vart och ett av de två föregående åren och en rimlig förväntan om detsamma i år, en nettoförmögenhet över 1 miljon dollar exklusive den egna bostaden, eller en licens av typen Series 7, 65 eller 82. Bolag i sådana undantagna emissioner behöver inte lämna föreskriven information, och tillsynsmyndigheten varnar för att ”du kan förlora hela din investering”.

Acceleratorer lägger till ett program utöver pengarna. Y Combinators standardavtal, så som det såg ut den 23 oktober 2026, är 500 000 dollar till varje bolag som antas: 125 000 dollar omvandlas till fasta 7 procent, och 375 000 dollar går in via en SAFE med MFN-villkor och utan värderingstak, där andelen fastställs vid nästa kapitalrunda. I YC:s eget exempel blir den SAFE:n 2,5 procent vid ett tak på 15 miljoner dollar efter investeringen (post-money). YC tar också en rätt att delta pro rata i senare rundor och uppger att man inte tar ut några avgifter, men påpekar att vissa acceleratorer gör det och att ”grundare bör dra av de avgifterna från investeringen”. Inkubatorer tar enligt NVCA:s definition emot startupbolag och hjälper dem att hålla nere kostnaderna genom ”kontaktnät och gemensamma administrativa resurser”.

Ett family office investerar en familjs egen förmögenhet. Amerikanska regler undantar det från definitionen av investeringsrådgivare om det ”inte har några andra kunder än familjekunder”, helt ägs av familjekunder och uteslutande kontrolleras av familjemedlemmar eller familjeenheter, och ”inte utger sig för allmänheten för att vara investeringsrådgivare”. När SEC antog regeln i juni 2011 skrev myndigheten att undantaget ”inte omfattar family offices som betjänar flera familjer” (Release IA-3220). Invest Europes definition är bredare: en enhet som betjänar ”en eller flera förmögna familjer”. NVCA tillskriver family offices ”snabbare beslut, mindre investeringar och längre tidshorisonter än en fondlöptid på tio år” samt valet mellan fondåtaganden och direkta saminvesteringar.

NVCA kallar den här ”2 och 20”-modellen standard, även om de bäst presterande fonderna allt oftare förhandlar sig till en vinstandel (carry) på 25–30 procent och vissa nya förvaltare erbjuder lägre avgifter för att locka sina första LP:er. För private equity som helhet anger NVCA:s ordlista förvaltningsavgifter på 0,75 till 3 procent av det förvaltade kapitalet, beroende på fondtyp och storlek. Investerarna formulerar sina egna förväntningar: enligt Institutional Limited Partners Associations Principles 3.0 bör GP ha ”en betydande ägarandel i fonden”, inbetald kontant och inte genom avstådda förvaltningsavgifter.

Invest Europes definitioner delar in bolag efter mognad, inte efter investeringens storlek. Såddfinansiering kommer innan massproduktion eller distribution har kommit i gång, startfinansiering när produkten är färdigutvecklad, och riskkapital i senare skeden innebär oftast finansiering av bolag som redan har riskkapitalbolag bakom sig, ”typiskt i C- eller D-rundor”. Tillväxtkapital (growth equity) är ”ofta en minoritetsinvestering” i relativt mogna bolag. En buyout är finansiering för att förvärva ett bolag, som ”kan använda en betydande mängd lånat kapital” och normalt avser majoritets- eller kontrollerande poster. De flesta private equity-fonder löper omkring 10 till 12 år. Portföljbolagen kan också betala private equity-bolaget för förvaltning och övervakning, påpekar Investor.gov, bland de intressekonflikter som rådgivare måste redovisa.

NVCA:s årsbok från 2022 ger exempel på LP:er: ”offentliga pensionsfonder, företagspensionsfonder, försäkringsbolag, förmögna privatpersoner, family offices, stiftelsekapital (endowments), stiftelser, fondandelsfonder, statliga förmögenhetsfonder”. Pensionsfonder, som förvaltar pensionstillgångar för lärare, brandmän, statsanställda och anställda i företag, är ”bland de största kapitalplacerarna”, tillägger 2026 års upplaga. Sparare kan äga private equity indirekt ”om du ingår i en pensionsplan eller har en försäkring”, enligt Investor.gov.

Statliga förmögenhetsfonder är ”ägda av den offentliga sektorn” (general government) enligt Santiagoprinciperna från oktober 2008. Principerna utesluter valutareserver som monetära myndigheter håller för traditionella betalningsbalans- eller penningpolitiska syften, liksom pensionsfonder för offentligt anställda. En fondandelsfond ”tar främst ägarpositioner i andra fonder”, enligt Invest Europe. År 2025 deltog icke-traditionella investerare som hedgefonder, statliga förmögenhetsfonder, ideella stiftelser och strategiska företagsinvesterare i omkring 30 procent av riskkapitalaffärerna i USA, och de affärerna stod för 83 procent av allt investerat kapital, skriver NVCA i årsboken för 2026.

En hedgefond är ”en privat, oregistrerad investeringsfond” öppen för ackrediterade investerare eller kvalificerade köpare, och hedgefonder ”marknadsförs inte till privatinvesterare”, skriver Investor.gov i sin guide. Investerarna betalar normalt en förvaltningsavgift på 1–2 procent av substansvärdet plus en prestationsbaserad avgift på 15–20 procent av vinsten, med villkor som high-water mark och en tröskelränta (hurdle rate). Inlösen är normalt begränsad till ”fyra gånger per år eller färre”, ofta efter en inlåsningsperiod (lock-up) på ett år eller mer.

Ett egenhandelsbolag (proprietary trading firm) handlar med egna pengar. I EU-rätten kallas det handel för egen räkning, som MiFID II definierar som ”handel med utnyttjande av eget kapital som utmynnar i att transaktioner med ett eller flera finansiella instrument ingås”. Den brittiska finanstillsynen Financial Conduct Authority skriver i sin vägledning att verksamheten omfattar ”egenhandel och positioner som uppstår genom market making” och sannolikt inte är relevant ”för de flesta riskkapital- eller private equity-verksamheter”.

I EU räknas köp av kreditfordringar som beviljande av krediter i den mening som avses i artikel 4.1.1 i tillsynsförordningen (Capital Requirements Regulation), och den som gör det och också tar emot inlåning eller andra återbetalbara medel från allmänheten ”är ett kreditinstitut i enlighet med den punkten och bör därför vara skyldig att få tillstånd innan verksamheten inleds”, enligt ett svar som utarbetats av Europeiska kommissionen och publicerades den 3 mars 2023 i Europeiska bankmyndighetens (EBA) Q&A-verktyg. Banker tjänar ränta på lån och värdepapper och betalar ränta till insättare och andra borgenärer. Den amerikanska insättningsgarantimyndigheten FDIC mäter skillnaden som räntemarginal, och myndighetens kostnadseffektivitetsmått (efficiency ratio) ställer kostnaderna mot ”räntenetto plus övriga intäkter”.

Venture debt är ”ett lån till ett bolag i ett tidigt skede som ger verksamheten likviditet under perioden mellan kapitalrundor”, förklarar Europeiska investeringsbanken (EIB). Sådana lån betalas normalt tillbaka inom 18 månader, ibland två till tre år, och privata långivare räknar oftast med återbetalning från nästa runda. EIB uppskattade i maj 2022 att venture debt utgjorde omkring 3 procent av de årliga riskkapitaltransaktionerna räknat i belopp i Europa, mot omkring 15 procent i USA enligt studier som banken hänvisade till. Vid försäljning av aktier och obligationer kommer emissionsinstitut in: MiFID II räknar upp ”garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande” som en egen investeringsverksamhet (bilaga I).

Gräsrotsfinansiering har ett eget tak i EU. Förordning (EU) 2020/1503 om gräsrotsfinansiering, i den lydelse som antogs den 7 oktober 2020, gäller inte för ”erbjudanden om gräsrotsfinansiering till ett belopp på mer än 5 000 000 EUR, vilket ska beräknas över en tolvmånadersperiod”. I ett Q&A den 12 februari 2025 uppgav ESMA att summan omfattar en projektägares värdepapperserbjudanden och lån på plattformar för gräsrotsfinansiering plus dess övriga prospektundantagna ”små erbjudanden”.